tisdag 28 april 2009

Strålande tänkt och skrivet

En eloge till Niklas Rådström som tänkt till och formulerat sin kritik mot Kulturutredningen på ett så strålande sätt i dagens DN:
Utredningen kretsar på ett märkligt sätt kring ett tomrum. Den når aldrig in till vad som borde vara dess centrum: den kreativa kraft som gör att en majoritet av världens människor dagligen söker sig till konstnärliga uttryck för meningsalstrande bekräftelser av livets möjligheter och hur denna kraft ska utvecklas och stärkas i det moderna kunskapssamhället.

Jag kan bara hålla med!

ANNAT INTRESSANT OM KONST JUST NU
Läs om konst och juridik hos copyriot

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om

lördag 25 april 2009

Om konstens moral

Jag lyfter här ut en kommentar jag precis skrev på Mårten Schultz juridikblogg. Schultz skriver:

Ibland kan det väl vara värt att ta en juridisk risk för konsten, eller pengarna. Carl Johan de Geer, Dan Wolgers eller Jan Stenbeck och Betson lät inte riskerna för juridiskt ansvar lägga krokben för deras visioner. Anna Odell kan stjäla en brandbil för sin konst om hon vill. Men hon skall inte räkna med att rättens normsystem underkastar sig konstens.
I den pågående debatten återkommer ständigt ett påstående, och det är frågan om huruvida konstnärer rent juridiskt kan “räkna med att rättens normsystem underkastar sig konstens”. Åsikten återkommer i lite olika skepnad i princip i varje kommentarsfält i konstdebatten.

Anna Odell räknade inte med att juridiken skulle följa konstens lagar. Hon pratade med två jurister som försökte bedöma huruvida hon skulle göra någon lagöverträdelse och bedömde sedan den risken som liten.

Det är sant att konstnärer har en egen “konstnärsmoral” som i bland (men för det mesta inte) kan stå i stark kontrast mot samhällets juridiska lagar, men det är en helt annan sak.

Jag undrar varför det är så svårt för de flesta inblandade debattörer att hålla i sär dessa saker?

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

fredag 24 april 2009

Konstfack i fortsatt mediestorm

Konstfack fortsätter att dras med i en nedåtgående mediaspiral när nu Konstfacks rektor Ivar Björkman anklagas för att gå för hårt åt studenternas arbeten när man valt att censurera ett examensarbete. Det verkar inte som om Konstfack på något sätt kan vinna den här striden utan bara ägna sig åt skadehantering. En av orsakerna till detta är, precis som också Clemens Poellinger så riktigt konstaterar i SvD, att media (borträknat kulturredaktionerna förstås) och allmänhet, bara bryr sig om att diskutera konst när den bryter mot lagen eller kostar pengar.

Konstfacks vårutställning brukar ju däremot vanligtvis ge positiva rubriker, men i år lär man väl få vara beredd på ett mediedrev som är där mer för att leta upp lagbrott än för att betrakta, analysera och diskutera de verk som har gjorts. Det skulle inte förvåna mig om många är nervösa på Konstfack just nu inför den 12 maj. Själv tror jag att det är ett ypperligt tillfälle för skolan att vända på den negativa trenden och visa upp vad som faktiskt görs för det kommer att bli svårt för journalisterna att ignorera den mångfald som Konstfack faktiskt brukar lyckas producera.

Kanske kommer man också att förstå att Konstfack är en synnerligen komplex institution med många inbyggda motsättningar som också ger den en dynamik utöver det vanliga, men som också genererar paradoxer. Att många konststudenter på avdelningen för fri konst är besvikna på sin rektor är därmed inget att direkt förundras över.

Mer om detta i SvD, av Rayman och Poellinger och Abrahamsson

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Läs även andra bloggares åsikter om

tisdag 21 april 2009

Reflektioner omkring konsten

Ibland blir det på något sätt lite extra känslosamt i konstdebatten när människor försöker att närma sig samtidskonsten. Som hos gameover.

"Jag trodde i min enfald att Konstfack stod för en konstnärlig utbildning? Att syftet var att lära ut konstnärlig yrkesskicklighet, olika tekniker och skapa förutsättningar för en framtida försörjning??

Men i allt jag läser finner jag bara att konsten har blivit något som ska UTMANA, TÄNJA PÅ GRÄNSER och PROVOCERA. Inte ett enda ord om HUR eller VARFÖR och om det är så illa att det är bara provocationen och utmaningen i sig .. oavsett syfte eller utförande .. som är konst, då tycker inte jag vi behöver kosta på en statlig utbildning.

De flesta av oss är nog kapabla till att utmana, provocera, utnyttja och rasera alldeles på egen hand ... utan Konstfacks-utbildning.

Men mina åsikter är bara ett tecken på att jag är för, dum och obildad för att förstå KONSTEN och KULTUREN ...

.. som flyttat in i ett eget slutet rum tillsammans med kapitalet .. så långt från den obildade, lågavlönade allmänheten som möjligt."

Jag kan bara trösta "Gameover" med att jag - som är ytterst insatt i kulturfrågor- inte förstår mycket av vare sig hjärnkirurgi, elektronik, ekonomi eller husbyggande, samt att jag inte kan sköta om blommor. Det gör mig verkligen inte till en dummare människa. Chin up!


måndag 20 april 2009

Samhällets stumhet och konstens frihet

Jag kan inte låta bli att notera att Anna Odell gått ut på Newsmill för att försvara konstens frihet i polemik mot att Konstfacks "juridiska råd" plockat bort ett examensverk som innehållit upphovsskyddat material från ett spel av något slag. Konstfack kommer med andra ord att fortsätta befinna sig mitt i medias granskande öga ett litet tag till inte minst som Konstfacks vårutställning öppnar den 12 maj och eftersom man så kan räkna med att Anna Odells verk där "psykbluffen" ingår som en viktig del kommer att väcka en hel del uppmärksamhet. Tyngden att göra ett bra verk som kan motsvara förväntningarna ligger blytung på hennes axlar. Jag avundas henne inte. Förhoppningsvis kan hon avdramatisera sin insats på psykakuten genom att göra ett verk som folk faktiskt tycker om. Jag kan bara önska henne lycka till.

I sak håller jag annars helt med Odell om att konsten måste vara fri men att konstnären samtidigt självfallet måste ta ansvar för sina handlingar, men det är också för mig en sån självklarhet så att den inte borde behöva påpekas mer än för virrhjärnor som tycks tro att konst inte är konst för att att den kommit att handla om något annat än konsten (ett bra exempel här).

Det är däremot betydligt mer kontroversiellt att det juridiska råd som Konstfack inrättat navelgranskar elevernas verk. Precis som Odell tror jag att detta råds agerande är ett barn av sin tid. Det som i går betraktades som en självklarhet i den konstnärliga praktiken, d.v.s att låna av och använda sig av samtidens kulturella uttryck, och därigenom kommentera den, har nu uppenbarligen blivit mycket svårare. Ja, minsta lilla verksamhet i samhället tycks nu genomlysas i jakt på de som "stjäl", och inte bara musik eller film utan också idéer och stilar, en genomlysning som jag undrar om den inte kommer att spränga vår kultur inifrån. Tidigare kunde konstnärer i kraft av sin osynlighet i samhället verka tämligen ostört på detta område. Nu är det andra tider och konsten är inte ensamma om den granskning som den innebär.

När amerikanska barn inte kan sjunga "Happy birthday to you" längre eftersom dagispersonal är rädda för att bli stämda är inte steget långt till att man inte vågar gå omkring och nynna på den senaste hitten på stan av rädsla för att bli stämd. Alla juridiska instanser manar lugnande att de inte kommer att börja "jaga tonåringar" för fildelningsbrott samtidigt som man väser genom mungipan: "men vi kan om det skulle krävas".

När samhället blivit helt stumt därför att ingen längre vågar använda sig av kulturen eller uttrycka sin identitet på offentlig plats så kanske någon kommer att minnas konsten som ett fenomen som faktiskt vågade utmana den inskränkningen i människans friheter. Då är det ju tyvärr redan för sent.

Uppdatering: andra som kommenterat: Kulturbloggen

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,


söndag 5 april 2009

Kulturen som valfråga 2010?

Jag har sedan i höstas varit övertygad om att kulturpolitiken skulle komma att ta plats i valrörelsen 2010, en förnimmelse som bara blivit starkare av den debatt som följt på kulturutredningen och debatten kring vissa verk skapade av studenter på Konstfack. Om så sker så är det förstås ganska ovanligt eftersom kulturfrågor sällan ens nämns i en valdebatt. Valet 2010 kan däremot betecknas som allt annat än ett vanligt val.

Att Socialdemokraterna redan nu försöker att kapa åt sig ett försprång genom att proklamera kulturen som en av sina valfrågor är intressant. Partiet har redan flirtat med kulturproducenter genom att bland annat bjuda in till "Samling för kulturen" i riksdagshuset i november förra året. Man bör alltså inte bli förvånad av Monas och "Paggans" debattartikel i SvD i går. Frågan är bara vad den underliggande strategin är?

En av anledningarna till att man vill lyfta fram kulturfrågorna är att spela på vad man skulle kunna kalla för "mänsklighetsfaktorn", d.v.s att politiska partier inte kan vara öppet fientliga mot kulturproducenter utan att förefalla kalla, teknokratiska och omänskliga. Som Göran Eriksson skriver i SvD tidigare i höst: "Kulturfrågor syns aldrig på de rangordningar där väljare berättar vad som avgör deras val av parti. Men partiernas relation till den kulturella sfären är intressant, eftersom den påverkar väljarnas bild av partierna."

Det är också troligt är att man anar att partier som t.ex. Sverigedemokraterna kommer att fortsätta att lyfta fram kulturfrågan i segregerande syfte, d.v.s genom att hålla fram stödet för en "Svensk" kultur, en "folkets" kultur, kort och gott en mer isolationistisk kulturpolitik och att man vill profilera sig som ett brett och intellektuellt parti som kan locka alla de som finner Sverigedemokraternas politik som inskränkt och ultrakonservativ.

Själv är jag övertygad om att Sverigedemokraterna kommer att göra just detta. I den populistiska debatt som då kan följa och i värsta fall domniera valrörelsen gör också alliansens partier bäst i att skaffa sig en hållning i kulturpolitiska frågor som inte bara innebär ett knappt hörbart mumlande om att företagen måste bli bättre på att sponsra kultur.

Läs även andra bloggares åsikter om ,

intressant?