tisdag 9 juni 2009

Kort om elitism

Elitism är ett ord som används allt oftare i kulturdebatten för att smutskasta sin motståndare, speciellt om denne på något sätt har med kultur att göra (se t.ex. föregående postnings kommentarer). Men det är inte föreställningen om att elitism i sig är dåligt utan att vissa speciella "eliter" är det. Man kan å ena sidan utan vidare acceptera eliter inom idrotten och samtidigt ondgöra sig över "kultureliten" eller "den politiska eliten". Det handlar mer om vilken elit man vill identifiera sig med än en kritik av elitism i sig och i grund och botten blir därför detta tal om eliter en fråga om vem som har makten att uttala sig inom vissa områden och aspirationer på makt inom det område det gäller.

Därför är det befriande att läsa Maria Schottenius redogörelse för sina möten med Hélène Cixous i dagens DN där en svensk tradition av egalitärt tänkande kring kulturen ställs mot en fransk elitistisk sådan och där Schottenius ber oss ta en titt på vad denna egalitära syn på konst och kultur har fört oss. "En kraftig nedmontering och en sådan brist på känsla för kvalitet att ordet inte ens finns med i kulturutredningen. Att i stället, hur osympatiskt det än verkar, tala från en position av utvaldhet och elitism kan skapa respekt och kräva beskydd."

Det är synnerligen tänkvärt.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar