måndag 8 juni 2009

En granskning av Piratpartiets kulturvurm

Jag tilhörde inte den stora skara som röstade PP i går och jag måste erkänna att jag tidigare bara ytligt försökt att sätta mig in i deras program. När jag nu gör det så kan jag visserligen hitta en del frågor som jag sympatiserar med men annat som jag finner både halvkvädet och halvtänkt. Som kulturproducent måste jag säga att partiet verkligen berör mitt område och att det därför är viktigt att hålla ett extra öga på vad de företar sig. Jag kommer därför med all säkerhet att fortsätta syna deras argument i framtida postningar.

Piraterna värnar om "privatliv, kultur och kunskap" skriver Anna Troberg på sin blogg och jag vill ta fasta på just detta om att PP värnar om kulturen.  Vad jag tycker mig skönja efter att ha botaniserat lite på PP's partisajt är snarare att det finns en rad ganska luddiga hållningar som i bland verkar vara motstridiga, kanske därför att många olika sidor samlats under samma fana.

Dels har vi en motsättning mellan konsument- och producent-perspektivet på kultur som är svår att komma förbi. PP tycks luta åt att vara en kulturkonsument-rörelse som samtidigt med vänsterhanden verkar vilja klappa producent-ledet på axeln och säga att vi står ändå på er sida. Samtidigt tycks man uppriktigt vilja värna om kulturen, eller kanske snarare: specifika kulturyttlingar och distributionssätt. Kanske till och med distributionskanalen internet som kultur i sig. Det återstår att se om man värnar innehållet i kulturen på en generell nivå.

Det problematiska är här som jag ser det att man använder ordet upphovsrätt på ett väldigt luddigt sätt. Man tycks här, kanske i en vilja att vara pedagogiska inför väljarkåren, att använda ordet upphovsrätt i flera olika betydelser. Jag måste till piraternas försvar ändå säga att det är väldigt lätt gjort. Immaterialrätt är inte direkt det enklaste att sätta sig in i. Peter Bryngelsson förklarar det däremot utmärkt i en debattartikel i DN i dag:


"Forskaren i upphovsrätt Katarina Rehnman-Claesson har nu klargjort för mig att man i debatten ständigt blandar ihop flera olika rättigheter. Upphovsrätten instiftades på 1700-talet och skyddar en upphovsmans verk från kopiering utan tillstånd. Den lagen är ganska mjuk och böjlig i formen och inbjuder till en individuell diskussion om vad som är ett plagiat och inte.

Den upphovslag som senast varit föremål för debatt är den så kallade Producers rights, som tillkom på 1950-talet och skyddar producentens rätt till inspelningen av verket. Den är absolut och tillåter ingen diskussion. Den är patentliknande, unik för musik- och filmbranschen och handlar bara sekundärt om upphovsmännens rätt.

Men om skivbolag ska lägga upp musik för legal nedladdning tillkommer ytterligare en rätt, som kallas den elektroniska rätten till musik. Den rätten är det inte producentledet som förfogar över. Det betyder att producenterna ständigt måste omförhandla alla ingångna avtal med upphovsmännen. De sitter alltså med det så kallade skägget i brevlådan."


Om man beaktar ovanstående så kan det vara intressant att jämföra det med vad piraterna själva skriver om upphovsrätten på sin sajt.

"Vi vill begränsa monopolet på att framställa kopior genom att tillåta fri spridning av kultur i icke-kommersiellt syfte. För vinstdrivande intressen vill vi ha kvar en femårig ensamrätt. Det finns en annan aspekt av upphovsrätten också, och det är rätten att bli förknippad med sitt verk. Den vill vi bevara. Det vill säga, om du skapar och ger ut ett verk, så har du ingen rätt att tala om vem som får och inte får sprida det vidare, men ditt namn måste stå kvar på verket och du ska få fem års ensamsätt att sälja det."

Jag får alltså fem år på mig som kulturproducent att tjäna pengar på mitt alster innan andra kan börja sprida det vidare från det att verket "ges ut".Vad detta betyder framgår inte. 

Min slutsats är att piraterna tycks vara inriktade på att demontera de komplicerade distributionsled som utgörs av bjässarnas film, bok och musikutgivning samtidigt som man säger sig vilja stödja de små, oberoende producenterna. Jag tror tvärtom att deras förslag snarare innebär en formidabel fest för storförlagen. Säg att jag givit ut en bok på ett litet förlag som väcker en viss uppmärksamhet. Efter fem år kan boken helt sonika ges ut av vilket förlag som helst och vem som helst kan sedan ladda ned den och sprida den vidare.  En veritabel gratisfest med andra ord för alla utom en person: författaren.

Kort sagt: så länge som inte PP förklarar att de är beredda att stärka upphovsmännens rätt så kommer jag att se deras vurmande för kultur som i huvudsak konsumentinriktat där intresset för producenterna egentligen bara är ett slags fernissa. Det tycks vara samma visa som vi hört tidgare under hösten från högerhåll: vi älskar kultur men vi vill helst inte ha och göra med dess producenter.

SVD, SVD2, DN



Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

53 kommentarer:

  1. Det var ett långt inlägg med många argument som egentligen skulle diskuteras ett och ett. Men låt mig ge några reflektioner:

    1) Piratpartiet TAR BESTÄMT AVSTÅND från indelningen i kulturkonsument och kulturproducent.

    Istället ser man kulturen som något som har liv i sig självt och är förknippat med den mänskliga naturens grundläggande önskan till personligt uttryck i ett socialt sammanhang.

    Jag förstår att detta kan vara provokativt för en person som definierar sig själv som "kulturproducent", istället för att se sig själv som en del i ett kulturflöde.

    Den minimala krets av personer som på allvar försöker leva på att producera kultur engagerar inte Piratpartiet särskilt, istället koncentrerar man sig på SJÄLVA KULTUREN.

    Se t.ex. följande:
    http://fridholm.net/2009/05/17/tillbaka-till-lagerelden-cirkeln-ar-sluten/

    http://infallsvinkel.wordpress.com/2009/05/21/piratpartiet-och-kulturutredningen/

    2) Femårsgränsen är inte huggen i sten, utan snarare ett förhandlingsbud. Det kan lika gärna landa på t.ex. 10 års kommersiell upphovsrätt.

    Det måste vara extremt ovanligt att en bok som ges ut på ett litet förlag, plötsligt blir en bästsäljare efter 5-10 år.

    * * *
    Du skrev mer intressanta saker, men detta är det jag hinner svara på just nu.

    Med vänliga hälsningar,
    infallsvinkel (Torbjörn Stridh)

    SvaraRadera
  2. Torbjörn,
    Även om PP tar avstånd från uppdelningen så innebär den inte att den försvinner. Tvärtom blir den enligt din definition om kulturen som "natur" eller "flöde" ännu starkare och befäster det jag misstänker: att många PP-anhängare har en specifik syn på konsten där det mesta som faktiskt görs inte passar in. Man pratar därför om uppovsrätt utifrån en specifik kultursyn som inte passar in på alla som sysslar med kultur i någon mening.

    SvaraRadera
  3. Vad doftar här om inte ett stänk av elitism. Eller snarare odör som smyger sig fram?

    Som konsument tvingas jag ifrån att vara producent, tycker jag mig skönja ur ditt resonemang. Känns lite elakt mot oss producenter som vill konsumera.

    Jag tror att även den sämsta drejaren (?) kan skapa sig ett krus även om det kanske inte nödvändigtvis är av materialet lera.

    SvaraRadera
  4. Doft eller odör? Bloggar luktar inte.

    Nja. Man kan inte utan vidare påstå at konsumtion och produktion är samma sak. Konsumtion kan leda till produktion, ja. Eller tvärtom, ja. Och man kan konsumera och producera kunskap, information eller kultur samtidigt, i en integrerad process. Men de är och förblir beteckningar för två helt olika saker.

    Frågan är om PP ändå inte handlar mest om konsumentrollen fast omstöpt till producentroll. Det är en elegant förvandling. Mitt problem är att den utesluter väldigt många kulturproducenter (även om det är en krukmakare i Skara eller whatever).

    SvaraRadera
  5. Du har fel i att den mesta kultur har en producent. Den överväldigande majoriteten kultur är deltagar och remix kultur. Även då det produceras av ett 'ensamt geni' är det aldrig i isolation - merparten av verken består alltid av influenser från annan kultur - vad vore en författare utan språket? Vad vore ens en dadaistisk poet utan kopplingen mellan bokstav och ljud?

    Du är också väldigt fixerad vid exemplarframställning. Exemplar (kopior) är gratis och värdelösa idag. Det är innehållet och sammanhanget som räknas. Som skapar en kärlek till skaparen. Så det är knappast troligt att någon tjänar stora pengar på att sprida ditt verk. Om någon lyckas få det att gå runt och sprider din bok i pocketupplaga så är du ändå vinnaren. Det är du som får nya fanns, det är du som blir älskad.

    Det är fanns det går att leva på, det är deras kärlek och vilja att stödja och främja det dom älskar som är inkomstmöjligheten.

    Det kommer säkert att gå att tjäna pengar på att tillhandahålla exemplar - men små pengar. Och det räcker inte att tillhandahålla exemplar - det måste vara enkelt, bekvämt, ge mervärde och inte minst - Det måste upplevas som legitimt.

    Legitimiteten kan bara upphovsmannen bidra med. Om inte en stor del av pengarna går till upphovsmännen kommer folk att ladda ner det gratis istället på ren trots - eller hitta ett legetimt alternativ. Så det finns säkert pengar att tjäna även om den formella kommersiella ensamrätten upphört.

    Men jag tror inte sådana distrubutionskanaler (som tex spotify) kan bidra med mer än en liten del av försörjningen. Det gäller att på olika sätt hitta direktkontakt med publiken - där de direkt kan visa och ge sitt stöd. Det finns en oändlig massa möjligheter.

    För författare kan små dyra, numrerade och signerade samlarutgåvor kan vara en källa att ta in pengar från de mest hängivna fannsen.

    Jag tror också mainstream kommer att dö. Jag tror inte man får nått från det publiken tycker är skapligt eller ok (utom möjligen lite från kanaler som spotyify)). Det gäller att bli älskad av publiken. Det är bättre att vara älskad av 9 000 och hatad av 9 000 000 än att 9 009 000 tycker det är skapligt.

    Den författare som skapar en fanbase på 9 000 som vill stödja dom med 50 spänn om året kan leva hyggligt på sitt skapande.

    SvaraRadera
  6. För att beröra olika betydelser av upphovsrätt så:

    1) Ideell upphovsrätt.

    a) Rätten att få äran för verket, rätten att få äran för det man skapat. Den är det få som ifrågasätter och den är starkare i nätkulturen än någonstans annars, ja - den är direkt helig på nätet. Den här upphovsrätten är också evig - Sokrates ord är fortfarande Sokrates ord!

    b) Rätten att kontrollera hur verket används, i vilka sammanhang, med vilken konstnärlig kvalitet. Den rätten är på kollisionskurs med deltagar och remixkulturen och jag tror den måste ges upp mer eller mindre helt.

    2) Kopieringsrätt.

    Monopol på att kopiera, framföra och på andra sätt framställa verket. Finns i en uppsjö varianter specialanpassad för olika konstformer, media och tekniker. Dessa gällde ursprungligen bara kommersiell verksamhet, och vi bör gå tillbaks till det. Skyddstiderna är orimligt höga nu, men vad som är rimligt kan diskuteras. Men inom spannet 5-20 år tror jag är lämpligt.

    SvaraRadera
  7. Ditt svar (ovan) på min kommentar (ovan) gör att jag misstänker att vi talar om varandra. Jag är rädd att jag inte lyckades göra mig förstådd.

    Att definiera kultur som ett "flöde" innebär knappast att uppdelningen i producent/konsument blir skarpare, det är tvärtom.

    Om tjugo personer sjunger allsång tillsammans, vem är då sångens upphovsman?

    Se http://www.youtube.com/watch?v=TPAO-lZ4_hU

    Om man överhuvudtaget ska kunna tala om kulturproducenter måste man se kulturen som en produkt, som går att omsätta i ett visst pris på en öppen marknad. Detta har aldrig varit fallet.

    Det finns många amatörsångare som sjunger minst lika bra som sångstjärnor, men ändå är ingen intresserad av att köpa inspelningar av deras sång. Det beror på att det man handlar när man köper en sådan vara, är en uppsättning metaprodukter. Vilket inte är samma sak som kultur.

    SvaraRadera
  8. Kanske inte den mest objektiva utgångspunkten för en diskussion, men jag utgår från min egen konsumtion. Jag skulle gärna stödja, exempelvis med månatliga donationer, någon som genererar ett mervärde i världen (oavsett om det skulle vara en kulturproducent, aktivist eller något annat). Det som hindrar mig från att göra så idag är bland anant att:
    1) merparten av summan går till helt irrelevanta distributörer som jag inte vill sponsra.
    2) Jag behöver provsmaka för att veta vad jag vill. Jag vill inte betala 150 kr för en bok som jag inte vet om den är bra, och well... recensioner är inte användbara för mig. Jag är trött på överhypade datorspel idag att jag konsekvent laddar ned och provspelar dem innan jag köper (de som är bra).
    3) Jag vill kunna variera donationsmängden för att kunna skicka feedback till personen jag sponsrar. Hittar personen på tokigheter är jag mindre benägen att sponsra, men om personen är extremt bra vill jag justera uppåt också.
    4) Jag vill kunna få exklusivt innehåll som sponsor... kanske en möjlighet att träffa personen ansikte mot ansikte. Inget krävande eller långt, bara se vem det är jag stöttar helt enkelt. Kanske även möjlighet att kunna visa utåt för andra att jag är en stolt sponsor för denna aktivist/kulturskapare.

    Det som jag tycker är väldigt konstigt är att den här affärsmodellen är i stort sett obefintlig. Varför? Det är mycket snack om hur kulturproducenterna ska få betalt, men här sitter jag med pengar som jag vill använda, men hittar ingen som kan ta emot dem på mitt vis. Är mitt förslag så oresonligt?

    I nuläget ser jag mig själv som sponsor av två personer, båda två aktivister (en på månadsbasis, och en då och då eller när personen uppmanar om det). Trist nog vet jag ingen kulturskapare som lyckats acceptera kraven ovan och vars innehåll fallit mig i smaken.

    Är det så att det är fult att använda orden sponsring? Engelskan har ju "patron of the arts", men jag kan inte komma på motsvarigheten på svenska. Jag vill minnas någon som kritiserade Piratpartiet (kanske i samband med Falkvinges egna sponsring?) för att fokusera på modeller där kulturskaparen "ska stå med mössan i hand". Jag kan inte förstå varför denna direkta kontakt med konsumenterna/publiken är så hemsk. Alternativet upplevs som en slags "Fuck you och ge mig dina pengar".

    SvaraRadera
  9. mr: Jag jobbar just nu med att ta fram ett sådant system. Kommer nog att gå beta under sommaren.

    Går att tjuvkika på www.karmanista.com

    Det är bara en arbetshypotes än, en hel del detaljer kan ändras.

    SvaraRadera
  10. Oj oj. Mycket att svara på. Jag vill bara säga att jag inte undviker diskussionen, bara att jag inte har tiden som behövs. Men jag skall ta det pö om pö.

    Angående flow och deltagarkultur. Jo, jag håller till stor del med om att all kulturproduktion bygger på annan kulturproduktion och att frågan om vem som är upphovsman i bland kan vara mycket svår att besvara. Kulturen är dessutom per definition det som vi delar. Det finns, som jag ser det, inte något i egentlig mening unikt konstverk. Jag tror INTE på genikulten.

    Vad jag däremot ändå vill hävda är att det finns situationer där man måste respektera upphovsmannens integritet t.ex. när det är mot upphovsmannens uttryckliga vilja att inte sprida ett verk. Och jag vill lyfta fram skäl som framför allt inte är ekonomiska. Det är så mycket i fildelningshistorien som handlar om ekonomi redan.

    För många inom kultursektorn kan ett verk vara djupt integrerat med ens personliga historia, ett slags förlängning av ens person om man så vill. Att hävda rätten att själv kunna bestämma i vilken grad ens verk skall användas av kommersiella intressen är därför helt avgörande om jag överhuvudtaget skall visa verket för någon annan. Att begränsa den rätten till fem år kan därmed innebära ett intrång i den personliga integriteten för en kulturskapare.

    Alla vill med andra ord inte ha "fans" utan kanske bara släppa sitt verk i en miljö där man kan våga blotta sig. Med en fem-års regel måste en sån person helt upphöra med att visa sina verk för någon. Där man ville ta bort ett förtryck skapar man i stället ett nytt.

    Ja återkommer med fler reflektioner om en stund.

    SvaraRadera
  11. "Att hävda rätten att själv kunna bestämma i vilken grad ens verk skall användas av kommersiella intressen är därför helt avgörande om jag överhuvudtaget skall visa verket för någon annan."

    Vad är en lämplig skyddtid för dig? 10 år? 20 år? 50 år? Livstid + 70 år (idag)?

    "Alla vill med andra ord inte ha "fans" utan kanske bara släppa sitt verk i en miljö där man kan våga blotta sig."

    Går det att ge något konkret exempel här? Du vill ha pengar för att försörja dig, men du vill inte sprida verket till människor som kan betala för det? Om din konst kommuniceras på ett vernissage, teater eller liknande kan du ju kontrollera spridningen (eller göra den extremt svår) genom att förbjuda kamera och ljudupptagning. Den kultur som sprids snabbast är ju den som redan säljs på plastskiva, men då kan man ju knappast säga att man bara vill släppa verket i en miljö där man "kan våga blotta sig" eftersom man inte har någon som helst kontroll på vilken miljö man konsumerar sin plastbit i.

    SvaraRadera
  12. Sprainerd:

    Jag förstår dina argument. Men jag frågar liksom Mr: Hur lång tid är en lämplig skyddstid? När ska ett konstnärligt verk uppgå i den kulturella allemänsrätten?

    Dessutom tvekar jag om huruvida det överhuvudtaget är möjligt att "blotta sig" försiktigt i det nya informationssamhället.

    I ditt blogginlägg ovan är det trots allt den kommersiella aspekten som överväger:

    "Jag får alltså fem år på mig som kulturproducent att tjäna pengar på mitt alster innan andra kan börja sprida det vidare från det att verket 'ges ut'."

    SvaraRadera
  13. @Mr
    På den konkreta frågan: livstid. När man är död finns inte mycket mer att göra. Synd för ens barn, men man kan inte få allt.

    Konkreta exempel. Det som jag tycker är luddigt i PP's program är frågan om när ett verk "ges ut". Jag skall ta ett extremt exempel. Jag skriver en bok med ett innehåll som är känsligt ur flera aspekter. Jag ger en kopia till min vän för att få feedback och bestämmer mig senare för att inte publicera offentligt. Under tiden har ryktet gått om boken och det har byggts upp en förväntan. Boken har fått ett ekonomiskt värde och min "vän" bestämmer sig för att själv publicera boken efter det att fem år har gått sen han fick den (den "gavs" med andra ord "ut" till honom). Visst får jag cred för att ha skrivit boken, men vad hjälper det eftersom mitt liv är nu förstört (ursäkta att jag är en sån drama-queen ;))

    Det mest skrämmande exemplet är annars på vilket sätt som reklam-industrin skulle kunna använda mina verk utan mitt godkännande. Bara att tänka på vad man skulle kunna sälja i mitt namn är så motbjudande att jag knappt ens vill tänka på det.

    Jag såg någonstans att den mest använda låten för tortyr på Gitmo är Bruce Springsteens "Born in the USA". Bruce har säkert sålt sina rättigheter och kan inget göra.

    Jag håller med om att det behövs nya distributionssätt men lösningen måste vara att den skall ske fritt på frivillig basis. Det finns verk som jag distribuerar fritt i dag och det finns verk som jag aldrig skulle ge upp min upphovsrätt på. Det finns CC-licenser som förenklar detta. Lösningen måste vara att skapa bättre förutsättningar för upphovsmän att dela sina verk, inte att ta bort upphovsrätten.

    SvaraRadera
  14. @Infallsvinkel + @RedLib
    Angående den kommersiella aspekten. Det är klart att den finns där, men den är inte allt. Ja arbetar inte med kultur för att bli rik.

    Mycket av den här diskussionen handlar däremot om de ekonomiska förutsättningarna. Om kontrakt med skivindustrin etc. Jag vill visa att det inte är alla typer av kulturella uttryck som passar in i den modell som handlar om digitala nätdistribuerade kopior.

    Inse att en sån upphovsrätt som ni föreslår med en femårsgräns är ett jättestort stöd till skiv- och filmbolagen och reklamindustrin som bara kan välja och vraka. Det är inte ett vurmande för kultur utan snarare tvärtom. Eller snarare: ni vurmar för ER kultur, ingen annans.

    Jag kan se framför mig hur individuella kulturutövare i framtiden får samlas i små hemliga sällskap för att dela små upplagor av sina verk mellan varandra ständigt rädda för att deras verk skall "komma ut" och därmed användas på de mest groteska sätt.

    Det finns förstås verk som svårligen kan kopieras och samtidigt behålla sin "aura" som t.ex. Damien Hirsts "For the love of god" (se engelska wikipedia) som kostade 14 miljoner pund att producera.

    SvaraRadera
  15. Om man nu måste kompromissa, vilket man måste, skulle jag kunna acceptera livstids kommersiell upphovsrätt mot att den ickekommersiella spridningen släpps fri.

    Det vore ok och klart bättre än idag.

    Dessutom borde man diskutera rätten att i oförändrat skick sprida kultur kommersiellt, om det inte finns att tillgå kommersiellt. (Som det är idag "låses" stora delar av kulturen in eftersom de som äger rättigheterna inte tycker att det är ekonmiskt lönt att satsa på den.)

    SvaraRadera
  16. Varför inte diskutera etiska aspekter på spridningen i stället för att fokusera på användandet i sig? Det är inte säkert att den icke-kommersiella användningen är bättre än den kommersiella.

    SvaraRadera
  17. @infallsvinkel igen.

    Apropå "inlåsningen" av kultur. Det blir ju bara värre och värre. Man skall alltså tvinga dom som inte vill visa sin konst att göra det. Ouch. Snacka om att kränka integriteten. Skall polisen göra razzior i konstnärsateljeer för att beslagta sådana alster som konstnärerna inte vill visa? Eller författares laptops för att säkerställa att det inte finns några opublicerade romaner? Ok, jag raljerar, men där börjar det bli otäckt. Snacka om att det skulle kräva ett övervakningssamhälle med grova integritetskränkningar för att genomföra det.

    Tänk på att bakom varje Britney Spears så finns det hundratusentals andra yrkesverksamma som era lagar också skall gälla. Eller menar du att en sån lag bara skulle gälla för artister som tjänar mer än en viss summa om året?

    SvaraRadera
  18. Publicera är att sprida till allmänheten. Klart man kan skapa och behålla det privat. Klart man kan sprida i en sluten krets under förtroende och avtalad tystnadsplikt, eller visa upp det i slutna samanhang. Det är ju frågan om hemligheter - klart man får ha hemligheter. Om din vän eller annan förtrolig publicerar det så ska du kunna kräva honom på skadestånd. Men då är det ingen hemlighet längre. Det går inte att stoppa tillbaks anden i flaskan och det finns ingen mening med lagar som försöker.

    Har man spritt det till allmänheten så är det så mycket mer skada för allmänheten att inte få kopiera det fritt än vad det är skada för upphovsmanen att man får det.

    Vi har fler miljarder upphovsmän på internet. Genomströmningen av verk är kollossal. All som försöker tjäna pengar på sitt skapande på ett 'vettigt' sätt på internet är i behov av pålitliga fildelningstjänster och sociala media. Det duger inte om det man publicerar försvinner godtyckligt. Det är helt orimligt att fildelningstjänster ska göra grundliga utredningar om upphovsrättskonflikter. Så att ställa dom till svars för copyrightbrott skadar enormt, det närmast slår sönder möjligheterna att bygga nya affärsmodeller och kvaddar kvaliten på sociala nätverk.

    Fast jag tror igentligen det är förtidigt att formulera morgondagens upphovsrätt nu. Jag tror det bästa vore:

    1) Ge ansvarsfrihet för copyrightintrång åt generella kommunikationstjänster som är fria att använda.

    2) Dra in alla extra befogenheter som polis och särintressen fått de senare åren.

    3) Ge tills vidare allmän åtalsfrihet för icke kommersiell fildelning i avvaktan på hur det utvecklar sig.

    Sedan tror jag det löser sig själv ganska bra.

    SvaraRadera
  19. Well RedLib
    PP har inte gått till val på frågan om amnesti för TBP och dess skapare och straffrihet för alla som fildelar utan just på att förändra upphovsrätten (plus integritetsfrågorna). Efter EU-valet är det skarpt läge för er. Då gäller det att kunna försvara sina ståndpunkter och förklara hur man tänker sig förslagen i praktiken. Det är jag intresserad av att få veta eftersom det berör mitt arbete. Svaret att det "löser sig" är med andra ord inte tillfredsställande.

    SvaraRadera
  20. Sprainerd: Med andra ord så vill du inte vara med och lösa utan vill få lösnignen för exakt hur du ska arbeta och ta betalt serverad åt dig utav politiker? Låter inte som en speciellt genomtänkt strategi. Med den planen så får du nog vänta förgäves på hjälp för jag tror att du går i kk innan någon kommer för att plocka upp dig in i en fungerande affärsmodell.

    SvaraRadera
  21. Sprainerd: Ursäkta, det kanske jag skulle ha varit tydlig med från början... Jag är inte medlem i pp. Bara väljare.

    Men jag är programmerare, driver egna sajter, har skapat eget innehåll, har skapat sajter där användarna genererar innehåll och ser hur dagens situation är helt ohållbar. pp är de som har en realistisk ansatts. Men jag tror inte deras förslag ska tas för den enda sanna lösningen. Vi behöver en dialog för att hitta rätt. Jag tror vi behöver mer tid. Därför mina förslag ovan. nr 3 kan iofs göras permanent redan nu. Det går helt enkelt inte att bekämpa privat fildelning i ett demokratiskt samhälle - Det förutsätter diktatur och det är tveksamt om ens det hjälper.

    Tio år till av experimenterande på nätet och jag tror vi ser lösningarna, då tror jag vi redan använder lösningarna och ser dom som självklarheter.

    Men dagens juridiska utveckling riskerar att stoppa allt det, men det stoppar inte fildelningen, och det stoppar inte de gamla lösningarna från att haverera.

    Det är något för upphovsmän att oroa sig för.

    SvaraRadera
  22. SSargon: återigen. PP har gått till val på att reformera upphovsrätten och jag är intresserad av vad de reformerna innebär. I praktiken. Genom att debattera så deltar jag i den processen snarare än att sitta med armarna i kors.

    RedLib: fildelningen och de rättsprocesser som drivs mot den är kanske en viktigt symbolfråga för många PP-anhängare. Själv tycker jag bara att den verkar vara i vägen för diskussionen. Det är en maktkamp mellan fildelarna och hollywood som jag ser det.

    Men ok. Fildelningsfrågan är central i den upphovsrättsdiskussion som PP verkar vilja föra, men inte bara om den. Man vill också släppa patent och andra immateriella rättigheter fria om jag har förstått det rätt.

    Det är en diskussion som har en enorm tyngd långt utanför internet. Och som jag anser är djupt problematisk i ett demokratiskt perspektiv.

    Jag har redan argumenterat för att ett slopande av upphovsrätten kan vara djupt integritetskränkande för en upphovsman. Och att idén om att "låsa upp" upphovsrättsskydat material kan kräva en polisstat.

    Man kan vara motståndare till "dagens juridiska utveckling", men den är bara en del av maktkampen. Hur ser morgondagens upphovsrätt ut? Hur kommer kulturen att fungera med det system PP föreslår. Det är det jag frågar mig.

    SvaraRadera
  23. @Alla

    Låt mig ta ytterligare ett exempel på hur det skulle kunna se ut med PP:s upphovsrätt:

    Din flickvän, dotter, mamma etc. dör i en spektakulär olycka. Någon tar bilder på hennes kropp som sprids rekordartat på nätet. När du försöker stoppa detta kan du inget göra eftersom bilderna juridiskt skyddas av rätten att sprida dom.

    Enligt en kommentar här skulle du kunna stämma den som lade ut bilderna men aldrig de som sprider de vidare. Integritetsskyddet är helt borttaget eftersom spridningen inte kan, inte får, hejdas.

    Vilken mekanism skulle skydda mig i detta fall?

    SvaraRadera
  24. Varför skulle det vara olagligt att sprida olycksbilder? Osmakligt, ja, men olagligt? Börjar man sätta hinder där för att den upplevas som kränkande tror jag man effektivt kan skapa ändamålsglidning och låta andra stoppa obekväm granskning genom att säga att den är kränkande.

    Kanske är det en skillnad i grundsyn? Från ena hållet att kontroll är normalfallet, och allt som inte kan kontrolleras är anomalier. Och från andra hållet så är allt fritt, och allt som är kontrollerat är något som är tillfälligt stoppat (man måste aktivt spendera energi på att hålla det stoppat).

    SvaraRadera
  25. Sprainerd: Det sker redan via tabloidpressen. Så vad är skillnaden? Eftersom du själv konstaterar helt riktigt att bilderna inte kan stoppas om de väl är 'ute' så kan vi släppa den frågan.

    Din teori om att 'låsa upp' är helt galen. Ingen kräver att någon ska vara tvungen att lämna ifrån sig något. Kravet gäller att *om* det är ute hos allmänheten så ska allmänheten få sprida det vidare - för inte ens en polisstat skulle kunna stoppa det.

    Det går att begränsa 'öppen' publicering av en del material. Men det kräver att allmänheten är med och anmäler överträdelser. När alla är med och skapar material så krävs det även alla för att kunna bedöma det - volymen är för stor för något annat. Då måste kriteriet var något som allmänheten har en möjlighet att någorlunda bedöma direkt från innehållet - som t ex barnporr. Allmänheten kan inte avgöra en ev upphovsrättskonflikt. Sådana kräver djup utredning och svåra juridiska bedömningar.

    Och, ja, diskussionen är centrerad runt digitala kopior och fildelning, för det är där det är ett problem, det är där kopiering är gratis, det är där kopiering är en integrerad oskiljbar del av privat kommunikation, det är där särintressen driver på för att stoppa den, det är den politiska processen som hotar integritet, rättsäkerhet, yttrandefrihet mm.

    Men jag håller med om att det är stora frågor som behöver lysas igenom mer. Det är därför jag föreslår tre minimalistiska förslag för att lösa de akuta problemen, så vi sen kan analysera utvecklingen mer, så vi kan se vart det går, så vi kan diskutera och problematisera mer.

    SvaraRadera
  26. Richard...
    I grund och botten är detta en rättsfilosofisk fråga som förts i årtusenden och jag tror att de flesta är överens om att det behövs något slags mekanism i ett kollektiv som reglerar så att kollektivet inte skadar individen och så att individer inte skadar varandra. Motsatsen är Hobbes "allas krig mot alla", d.v.s alla har rätt att skada vem som helst.

    Min kritik mot PP handlar om detta. Man kan inte skrika i högan sky om att ens integritet på internet är hotad och samtidigt kräva att ohejdat få kränka andras integritet.

    SvaraRadera
  27. Sprainerd: Det är dock på inget sätt en upphovsrättsfråga. Upphovrätten försvarar fotografens rättigheter - inte olycksoffrets.

    SvaraRadera
  28. RedLib...
    Idén om att "låsa upp" oanvända verk kom från Infallsvinkel och inte mig.

    Jag kan tyvärr inte släppa frågan om att stoppa eller inte stoppa sånt som "kommit ut". Den är central.

    Om man applicerade den på andra juridiska områden skulle man t.ex. kunna hävda att det skall vara rätt att mörda eftersom vi ändå inte kan fälla alla mördare och därför att det skulle kräva en polisstat för att göra det.

    Det handlar inte om kontroll. Människan är i en ständig förhandling med andra människor om sina rättigheter och skyldigheter. Det är inget som någonsin kommer att stoppas. Det är en del av mänskligt varande.

    Jag personligen tappade jag det moraliska förtroendet för TPB-folket när man bara ryckte på axlarna åt en medicinsk instiution som bad dem att ta bort delad information som kunde skada personer som använde informationen fel.

    SvaraRadera
  29. "Det är dock på inget sätt en upphovsrättsfråga. Upphovrätten försvarar fotografens rättigheter - inte olycksoffrets."

    Du har helt rätt, ett dåligt exempel, men jag tror att du förstår andemeningen.

    SvaraRadera
  30. Jag får nog lämna diskussionen för det blivit alldeles för spretigt här. Allt möjligt verkar ingå i begreppen upphovsrätt och integritet och jag känner inte att jag har orken att bena ut det från början (det finns bättre arenor).

    För övrigt så var den "medicinska institutionen" en psykologs diagnostiska prov, och var inte farligare för någon än valfri våldfilm. Personligen tyckte jag det var bra eftersom det behövs allmän granskning på dylika test, likaväl som jag anser det behövs granskning av Scientologernas bibel.

    SvaraRadera
  31. Jag menar den betydelse du la i 'låsa upp'. Normalt betyder det att jag t ex har en punkskiva från 79 som jag tycker är bra. Men skivbolaget som äger rättigheterna vill inte ge ut den igen och den är slutsåld. Då får jag inte sprida den, inte ens punkbandet själv får sprida den. Det är den inlåsningen det syftas på. Inte att alla ska tvingas att dela med sig av allt de skapar inklusive dagboksanteckningar. Det är när någon har verket, vill sprida det men inte får sprida det.

    Sen vad mord har att göra med saken vet jag inte. Klart mord ska vara olagligt. Det är det och de flesta fall om än inte alla lyckas man lösa. Men det är inte OK att avlyssna allas privata kommunikation för att stoppa mord och ingen kräver det heller. Men det finns en stark lobby som kräver att allas privata kommunikation ska övervakas för att stoppa folk från att dela med sig av musik och filmer, och politiker stiftar lagar i den riktningen och säger sig bereda att gå längre om det behövs. Det är ett *akut* problem av samhällshotande mått och jag har full förståelse för att pp fokuserar på det.

    Den vidare betydelsen av integritet som du diskuterar är också intressant. Den används också till att hetsa för övervakning. Jag kan tänka mig två fall som gott kan vara olagliga.

    Att orginalsprida integrikretskränkande material man kommit över i förtroende eller av en slump. Tex om man springer på ett par som älskar, tar en bild av det och sprider.

    Att föra sådana bilder och rykten man hittar och kan identifiera till den personens närmare krets. Att t ex sprida bilden ovan till kvinnans man eller chef.

    Men det rättfärdigar ingen allmän övervakning eller avlyssning av vår kommunikation. Allmänheten som sprider bilden därimellan kan inte ställas till svar - om jag hittar en bild på ett älskande par jag gillar, varför ska jag inte kunna dela den med vänner? Hur ska jag veta att det inte är dom själv som spridit den?

    Naturligtvis går det sällan att visa vem som spritt det. Det är samma sak som skitsnack. Formellt är det förtal, men vi vill inte ha den övervakning det skulle kräva för att stoppa det. Det vore inte heller rimligt att sätta 98% av befolkningen i fängelse.

    Ibland får man ta det onda med det goda.

    SvaraRadera
  32. Richard. Det kanske finns bättre forum, men kanske inte så många där jag deltar med mina specifika erfarenheter.;)

    RedLib...
    Jag vill definitivt inte ha någon polis-stat och jag sympatiserar mycket med PP:s arbete mot FRA och IPRED. Det är inte mitt problem.

    Problemet är att PP vill tvinga mig att släppa ut mina verk på en fri marknad inom en orimligt kort tid. Er agenda slår undan benen på alla som försöker överleva på sin konst i någon form utom Hollywood och Britney Spears. Den tar skivindustrin som utgångspunkt och drar sen alla över en kam.

    Fri fildelning av allt (som den t.ex. sett ut via TPB) är inte en lösning, möjligtvis ett sätt att föra en diskussion om nöjesindustrins makt. Lösningen i förlängningen är att artister kräver att få bättre avtal och att få behålla sina rättigheter. Det kan man inte få om man avsäger sig sin upphovsrätt.

    Jag vill då hellre framhålla Open Source-rörelsen och Creative Commons som bättre alternativ. Där upphovsmännen redan från början valt en kollektiv publiceringsmodell som fritt kan spridas och ändras av andra.

    SvaraRadera
  33. Problemet är ju att det inte går. Digital kommunikation *är* kopiering. Det går inte att bekämpa fildelning utan övervakning och i slutändan är ingen övervakning mycket nog för att stoppa det.

    Visst kan man låta det vara olagligt men bara inte se till att det efterlevs. Men då finns alltid risken att någon hävdar att det måste stoppas, då finns risken för godtycke där folk 'sätts dit' för fildelning bara för att staten ogillar deras åsikter och det inte går att sätta dit dom för deras åsikter.

    Nä, en legalisering av ickekommersiell fildelning är nödvändig.

    Men en del av de övriga frågorna du tagit upp här förtjänar en djupare diskussion.

    cc är bra, men det löser inte de här problemen. Även om Pirate Bay skulle kräva cc licens på allt som läggs upp så kan jag ta dina verk, smälla på en cc licens och ladda upp det. Den enda som kan se att det är nått fel är du, och om du klagar måste Pirate Bay utreda om du är den som har rättigheterna, med den mängd verk som sprids (och det växer hela tiden) är det bara ingen realistisk uppgift.

    Om vi stänger Pirate Bay så stoppar det inte fildelningen. Folk får bara hitta nya sätt att hitta filerna. Decentraliserade sökindex finns redan (t ex gnutella), om det behövs blir de större och bättre.

    SvaraRadera
  34. Jo, men då är vi tillbaka igen i samma spår. Det som inte kan övervakas måste bli legalt och då måste vi riva upp vissa rättigheter för att möjliggöra det. Även såna rättigheter som inte gäller digitala kopior.

    Motreaktionen blir förstås att det inte är nån ide att ge ut en platta, film eller bok i digital form över huvud taget. Liveakter, uppläsningar och unika konstverk kommer att blomstra medan det som kan fås på digital väg blir mer och mer osexigt.

    SvaraRadera
  35. Kanske. Det är i vilket fall den verklighet vi måste förhålla oss till. Att säga att det inte borde vara så är lika meningsfullt som att säga att tyngdlagen inte borde gälla.

    Digital kommunikation är kopiering. Det är bara fakta.

    Jag tror och hoppas att vi får sexigare media än någonsin. Om du tittar på mina första inlägg i den här tråden så försöker jag förklara, det handlar om att attrahera en publik, en fanbase. Har man det går det att tjäna pengar på massor av sätt. Det mest uppenbara är livakter och events. De som kan göra sådant bra har all anledning att sprida sig på nätet så de får betalningsvillig publik.

    SvaraRadera
  36. RedLib, det där med ekonomin är irrelevant. Fixa en fanbase, skit i att signa för något bolag/förlag och cc:a alla produktioner. Du behöver inte några ändringar i upphovsrätten för det. Det kan göras i dag. Få igång en rörelse som verkligen utmanar nöjesindustrin. Jag tror det kan bli otroligt spännande. Se hur open source erövrar världen! Det är mycket trevligare än att att skapa rädda människor. De som vill vara i sin värld och ha den i fred får det, de andra får dela varandras grejjer och ha kul. Alla blir glada. Om delarkulturen bli tillräckligt stor så kommer den så småningom att ta över.

    SvaraRadera
  37. Nä, det vi behöver ändringar i upphovsrätten för är att stoppa övervakningshysterin och attackerna på deltagarkulturens infrastruktur.

    Vi behöver centrala sökindex, vi behöver sociala nätverk med ett flöde av verk. Det är dom som vill sprida sitt egna, i förväg okända, material som behöver den infrastrukturen. Folk som vill ladda ner saker de redan känner till behöver det inte. Så i princip stoppar antipiratbyråns verksamhet allt *utom* illegal fildelning av deras uppdragsgivares verk. Kanske är det medvetet - det är inte fildelningen som skrämmer, det är konkurrensen.

    Men de tre punkter jag nämnt tidigare räcker för att undanröja de akuta problemen.

    SvaraRadera
  38. Att ta bort upphovsrätten kan verka som en enkel fix, men det skapar bara en massa nya demokratiska problem, tro mig. Att reformera den är säkert möjligt. Man skulle kunna tänka sig att det inte går att sälja en upphovsrätt eller att man villkorar den på andra sätt.

    Annars är det intressant det du säger om infrastrukturen. Jag tror att TBP-erans illegala sida är förbi. Men de lösningar som den använde sig av kommer inte att försvinna. Den som kan bygga ett bra alternativ till musikindustrins monopolförsök har mitt 150-procentiga stöd.

    SvaraRadera
  39. Det finns nu ingen i den här tråden som föreslagit att ta bort upphovsrätten. TPB-erans illegala sida är förbi när det inte är olagligt mer, vilket det för övrigt är ytterst tveksamt om det någonsin varit för TPB själv.

    De tre miniförslagen är nog för de akuta problemen och de skulle inte påverka kommersiell upphovsrättsverksamhet på något sätt.

    SvaraRadera
  40. "Det finns nu ingen i den här tråden som föreslagit att ta bort upphovsrätten."

    Kanske inte, men PP föreslår det i sitt valprogram och min postning handlar om det. För att vara korrekt: PP vill inte ta bort den rätt som garanterar uphovsmannens att får cred för att ha gjort verket. Däremot vill man ta bort rätten att sprida verket icke-kommersiellt från den dag det "ges ut" och begränsa den kommersiella spridningen efter fem år från den dagen.

    Vad jag gör är egentligen att syna det förslaget i sömmarna och se vad det betyder i praktiken.

    SvaraRadera
  41. @Sprainerd:

    "Skall polisen göra razzior i konstnärsateljeer för att beslagta sådana alster som konstnärerna inte vill visa? Eller författares laptops för att säkerställa att det inte finns några opublicerade romaner?"

    Detta är inte att raljera. Det är att fullständigt förlora besinningen i en debatt.

    Det jag menar med inlåsning av kultur är att ett visst förlag under årtionden kan sitta på rättigheterna till böcker, som de varken trycker eller säljer - eftersom de inte tror att den kommersiella potentialen är tillräckligt stor. Men ingen annan (t.ex. förlag som satsar på "smalare" titlar) tillåts heller att ge ut böckerna.

    SvaraRadera
  42. "Din flickvän, dotter, mamma etc. dör i en spektakulär olycka. Någon tar bilder på hennes kropp som sprids rekordartat på nätet. När du försöker stoppa detta kan du inget göra eftersom bilderna juridiskt skyddas av rätten att sprida dom."

    Rätten att fotografera på allmän plats är en synnerligen central del av vår demokrati. Och om man fotograferat har man rätt att göra vad man vill med bilderna.

    Det är de regler som gäller IDAG!

    Hur kommer det sig att du på olika sätt hamnar i opposition mot demokratiska grundprinciper när du argumenterar bibehålla den nuvarande upphovsrättslagstiftningen, trots den nya tekniken. Det kanske är värt att fundera på.

    SvaraRadera
  43. Sorry. Ovan ska vara "argumenterar för att bibehålla".

    SvaraRadera
  44. Ok, infallsvinkel, det där med razziorna var extremt och igen: fotoexemplet var ingen höjdare.

    Min poäng är att man måste fråga sig vad ett beslut som PP föreslår får för konsekvenser för alla upphovsmän oavsett vilken typ av medium man jobbar med.

    Vad gör man t.ex. om en skada uppstår? Hur kan förslaget användas i oönskat syfte? Vad händer om man vänder på steken ger de kommersiella krafterna polisiära befogenheter att agera mot upphovsmännen snarare än fildelarna? Det är ett slags konsekvensanalys om du vill.

    Somt kanske måste ändras i upphovsrättslagen för att göra spridning enklare. Här finns redan en del verktyg som t.ex "fair use" som kan utvecklas ytterligare. Jag kan tänka mig att man kan göra icke-kommersiell spridning fri men inte villkorslöst. Man kan t.ex. inte åtalsbefria förtal bara för att man anser att det är svårtstoppat på nätet.

    I grund och botten handlar det för mig om vi vill ha ett humant samhälle eller inte.

    SvaraRadera
  45. Okej,

    Låt mig ta ett lite bättre och mer detaljerat exempel än det usla fotoexemplet tidigare.

    Säg att jag har skrivit en roman i unga år som inte alls blev framgångsrik. Jag gav ut den på eget förlag, sålde bara några ex till mina närmsta vänner, gjorde ingen promotion eftersom jag inte var nöjd. Det är då i princip bara jag som har boken i digitalt och tryckt format.

    Tio år senare får jag mitt kommersiella genombrott som romanförfattare med dunder och brak och alla är nu ute och letar efter min tidigare produktion och min gamla roman har ju "getts ut" tio år tidigare och omfattas därmed inte av upphovsrätten som jag förstår att PP vill ha den. Någon får nys om att den gamla romanen existerar, lyckas inte hitta något exemplar och ber därför mig att få originalet för att kunna ge ut den kommersiellt.

    Men jag vägrar att ge ut den eftersom jag inte alls är nöjd med den. Flera stora bokförlag som ändå är övertygade om att romanen är kommersiellt gångbar stämmer mig då för brott mot upphovsrättslagen. Jag vägrar fortfarande och åklagare ger då ok för en husrannsakan. Romanen beslagtas och överlämnas till förlagen.

    Detta är inte att förlora besinningen, det är att analysera konsekvensen av PP:s förslag. hur kommer man förbi en sån situation som ovan? det kan ju knappast vara en önskvärd konsekvens av den slopade upphovsrätten.

    SvaraRadera
  46. pp föreslår inte att avskaffa upphovsrätten. Man föreslår att begränsa kopieringsmonopolet till kommersiell verksamhet (vilket är absolut nödvändigt) och monopoltiden till 5 år (vilket inte är lika självklart och inte lika akut).

    Godtyckliga polisiära befogenheter hos privata intressen är pp emot. Det finns ingen grund att någon ska kunna tvinga ifrån dig nått du skapat.

    Däremot om det forfarande finns exemplar av den gamla romanen uta så får dom som har den sprida den vidare. Har man en gång släppt till allmänheten om än i liten omfattning så får man leva med det. Jag kanske läste den, den kanske är ett viktigt steg i mitt liv och min utveckling, i min personliga historia - varför ska du ha rätt att hindra mig att dela med mig av det?

    SvaraRadera
  47. Det finns ett åtekommande element i dina farhågor som helt saknar grund. Att man ska bli avtvingad ditt och datt man skapat. Det finns idag ingen rätt att tvinga sig till det folk skapat. Det uppstår ingen sådan rätt för att man avskaffar eller begränsar kopieringsmonopolet. Är det något pp står för så är det rätten till integritet och privatliv. Diskutionen skulle bli mer fruktbar utan dessa element av razior och stämningar.

    Det är det man redan har spridit, det som redan finns ute hos allmänheten, som kan spridas.

    SvaraRadera
  48. RedLib,
    Jag har helt klart för mig vad PPs förslag är. Frågan är vad som är de juridiskt/praktiska konsekvenserna av det. allt är lungt så länge som alla är överens. det är när man inte är det som det blir komplicerat. ursäkta om jag inte stryker medhårs men om PP är seriösa med det här förslaget så frågorna att komma upp förr eller senare.

    Det som är luddigt i PP:s förslag är just detta vad som skall betecknas som "ute", "varit utgett" etc. Säg att jag skrev en annan roman som jag aldrig gav ut men att datafilen med romanen stals i ett inbrott och någon började sprida den. skall det ändå räknas som om romanen är "ute"? Innebär inte det att man därmed står rättslös om man försöker stoppa spridningen?

    Det är ganska svårt i mina ögon att säga att det inte innebär ett integritetskränkande.

    Du säger att PP står för rätt till integritet. Men som jag ser det finns det stora risker att man kränker andras integritet om man inte kan definiera detta "ges ut" på ett bättre sätt.

    SvaraRadera
  49. Sprainerd:

    Ok, en sak börjar stå ganska klar, nämligen att vi är överens om att de nuvarande upphovsrättslagarna inte är huggna i sten.

    Det är ett fantastiskt framsteg tycker jag. Att både pirater och personer som definierar sig själva som "kulturproducenter" är beredda att kompromissa med varandra.

    Till skillnad från vad många tror, så upplever jag att Piratpartiet inte alls är några fanatiker utan snarare pragmatiker.

    F.ö. kan du stryka den där idén om att Piratpartiet skulle vilja att det är ok att bryta sig in hos upphovsrättsinnehavare. Det är extremt långt ifrån Piratpartiets politik och ingenting som någon någonsin kommer att förespråka. (Se http://sv.wikipedia.org/wiki/Halmdocka)

    Det senaste exemplet som du anför är mycket intressant. Personligen är jag i högsta grad motståndare till när opublicerat material läcker ut. Det är synnerligen omoraliskt. Det får gärna finnas stränga lagar mot sådant, så att den som läcker ut materialet kan straffas hårt. Och naturligtvis kommer det inte på fråga att använda detta material kommersiellt utan upphovsrättsinnehavarens tillåtelse - det har ju inte utgetts för kommersiell spridning.

    Dock tror jag dessvärre att det är en oundviklig konsekvens av teknikutvecklingen, att om något läcker ut så går det helt enkelt inte att stoppa spridningen av detta. (Om man inte inför total övervakning av Internettrafiken.)

    SvaraRadera
  50. Håller med infallsvinkel i den senaste frågan. Det värsta som kan hända är dock att tjuven ger ut materialet som sitt. Då hamnar man i den knepiga situationen att bevisa att man är upphovsmanen trotts att någon annan gett ut det först. Där är skadan större ju mer långtgående kopieringsmonopol vi har.

    Det gäller generellt. Folk gör ibland stygga saker. Om det är lagstadgade privilegier inblandade så ökar skadan om någon fulspelar, motivet att fulspela ökar, och därmed risken att någon ska göra det ju större privilegierna är. Så pp förslag minskar konsekvent riskerna på det planet.

    SvaraRadera
  51. Upphovsrätten är under ständig omförhandling, se bernkonventionen. Så det är klart att den måste ändras om förutsättningarna ändras.

    Bra att ni erkänner det moraliskt förkastliga att publicera det opublicerade.

    Men återigen: att fildelningstekniken är så effektiv att det skulle kräva en polisstat för att kontrollera den är inget argument för att tillåta fri kopiering och ta bort den kommersiella upphovsrätten.

    I så fall skulle man på samma sätt kunna argumentera för att upphöra kriminalisera ALLT från snatteri till terrorism eftersom det skulle kräva en polisstat för att förhindra alla brott (vilket faktiskt är sant). Jag skulle kunna förstå ert sätt att argumentera om ni var för anarkism och helt mot privat ägande.

    Jag skulle i stället vilja stärka upphovsmannens rätt med framför allt bättre avtal som ger uphovsmännen större kontroll över sina verk. Så att man kan dela digitala kopior av sina verk samtidigt som man säljer dom via agenter. Så att man kan erbjuda olika verk för olika plattformar under olika licenser.

    Jag vill se bättre fildelningtänster som erbjuder ett lätt sätt att sprida digitala kopior. Och där man kollektivt kan kontrollera innehållet. Och nya finansieringsmodeller som tillåter nya artister att komma fram och tjäna pengar på sina verk. Större möjligheter att använda samplingar, etc etc.

    Allt det där är toppen. Men en sak krävs för att våga satsa på att skapa innehåll och det är tillit och frivillighet. Tar man bort den kommersiella upphovsrätten för kulturproducenter helt så tar man också bort den tilliten. Man inför ett tvång. Och då har vi inte ens börjat att diskutera vad det skulle innebära för de ekonomiska aspekterna av exempelvis författande.

    SvaraRadera
  52. Det finns redan en definition i befintlig lag om vad som menas med att tillgängliggöra/publicera.

    Jag hittar inte den exakta lagtexten just nu, men den går i korthet ut på att ett verk är ute om någon av punkterna är uppfyllda:

    Med upphovsmannens godkännande så

    * lagras verket elektroniskt så att allmänheten kommer åt den från av dem valfri plats

    * visas i sin helhet offentligt
    (t.ex. har du en bok räcker det inte med att visa boken eller att läsa ett stycke ur den)

    * på annat sätt tillhandahålls utanför ett slutet sällskap om en mindre antal personer

    Kort sagt, snor din kompis boken och publicerar den själv så är den inte publicerad och den kommersiella skyddstiden förblir intakt. Samma sak gäller inbrottet.
    Däremot finns det ett uppenbart problem att förhindra vidare spridning, som måste funderas över.

    Vad gäller spridning efter att verket betraktas som fritt så är det en negativ frihet, ingen har rätt att försöka stoppa den. Däremot går det alldeles utmärkt att låta bli att medverka till det (vilket i.o.f.s. är ett problem om syftet är att motverka inlåsningen hos diverse mediaföretag. Dock skulle det innebära att vi återigen kan få se "Bland tomtar & troll", vars upphovsrätt försvann i en serie konkurser och därför inte kan visas av SVT, trots att de har själva filmen)

    Det finns gott om angelägna frågor här...skulle ni kunna tänka er att gå in på http://forum.piratpartiet.se och ställa fler frågor? Ju fler frågor, desto bättre svar i slutänden :)

    SvaraRadera
  53. Tack för en utmärkt sammanfattning av begreppet "tillgängliggöra/publicera" BP.

    Var inne på forumet och fastnade direkt i tråden "Roten till kreatörers motstånd". ;) kanske kommenterar där.

    För att belysa problemet med upphovsrätten rekommenderas Jon Rekdals artikel i Arena här: http://www.tidskriftenarena.se/text/2009/05/upphovsratt-for-vems-skull

    I artikeln skriver Rekdal t.ex. att han velat lägga ut en del av sitt material men aldrig förstått hur man gör. Många kreatörer är väldigt intresserade av teknikens möjligheter men vet inte hur man använder den.

    Men jag är övertgad om både Rekdal och Bryngelsson i DN skulle tycka att det var magstarkt att ge upp sin kommersiella upphovsrätt som det pris man får betala för delningen.

    SvaraRadera